Det här blogginlägget finns även på engelska här.

Fabian Boetzl berättar för oss om sin och sina kollegors forskning om landskapsbaserade strategier för att minska förekomsten av skadeinsekter och deras skador på grödor.

Problemet

Systemiska insekticider av gruppen neonikotinoider har visat sig vara skadliga för den biologiska mångfalden, med vilda bin som det mest framträdande exemplet. På grund av dessa negativa sidoeffekter har man förbjudit användningen av neonikotinoider i Europeiska unionen.

Detta innebar dock att vissa grödor blev utan ett effektivt växtskydd mot skadegörare som angriper grödan tidigt på säsongen. I Sverige blev speciellt vårraps sårbar för angrepp av jordloppor. Vårt mål var därför att identifiera nya landskapsbaserade strategier för effektiv reglering av skadegörare.

Tillvägagångsättet

I den här studien använde vi data om jordloppors förekomst och skada i 56 vårrapsfält som samlats in i Mälardalen under fem år från 2014 till 2018 med en standardiserad metodik i olika projekt vid Sveriges lantbruksuniversitet.

För att identifiera landskapsbaserade strategier karakteriserade vi landskapen på olika rumsliga skalor runt varje fält. Vi använde digitaliserade marktäckningskartor för att mäta förekomsten av betesmarker och skog, avståndet till värdväxten vårraps under föregående år och till den potentiella alternativa värdväxten höstraps under samma år, samt gröddiversiteten och kanttätheten i landskapen.

Resultat: rumslig och tidsmässig isolering är en lovande lösning

Vi fann effekter av flera landskapsaspekter på olika rumsliga skalor, men dessa effekter var oftast specifika för endast vissa arter av jordloppor och påverkade i allmänhet inte skadorna på grödan. Vi fann att täckningen av skogar och betesmarker samt mångfalden av grödor under föregående år ökade förekomsten av vissa arter av jordloppor medan kanttätheten i de omgivande landskapen minskade förekomsten av andra arter av jordloppor.

Ökad rumslig isolering från vårrapsfält under föregående år minskade dock mer konsekvent förekomsten av de flesta arter av jordloppor och de skador som orsakas på grödan av jordlopporna och är därför lovande för reglering av skadeinsekter.

Rekommendationer

Våra resultat visar att landskapsstruktur kan användas och att landskap kan planeras för reglering av skadegörare. Även om det inte finns någon universallösning eftersom många effekter beror på ekologin hos olika arter av skadeinsekter, visar våra resultat att isolering av värdväxtfält från en säsong till nästa som förmodligen försvårar kolonisering av fälten av skadeinsekter och kan utnyttjas för att störa skadeinsekterna och minska deras skador på grödan.

Hållbar reglering av skadegörare genom landskapsplanering för att minska användningen av insekticider kräver dock stor kunskap om ekologin och livscyklerna för olika arter av skadeinsekter och en omfattande samordning av odlingen på landskapsnivå.

Läs hela artikeln “Rumslig och tidsmässig isolering av rapsfält minskar trycket av skadeinsekter och skador på grödan” i Journal of Applied Ecology